About us
Sabine Ellertz Johansson heter jag som är kennel ägaren. Så vem är jag?
Jag och min familj bor på Orust, utöver hundarna så bor jag med min man och 2 döttrar. Vi har en nötgård och för stunden några tackor men hoppas kunna satsa mer på fåren inom snar framtid. Hund är mitt liv, innan jag ägde hund så gick jag med alla grannars hundar och var den där tjejen som tjatade hål i huvudet på mina föräldrar. Sen plötsligt kom den dagen...
Jag fick min första hund som 10 åring, en bouvier des flandres, Rocky. En tuff första gångs hund med diverse osäkerheter gentemot främmande människor, framförallt män. Och som valp och unghund, verkligen tvingade mig att lära mig allt vad som innebar med en sådan typ av hund. Men trots sina egenheter så blev han en härlig hund som var med hos alla mina kompisar och visste verkligen vikten av att skydda sin människa och dem närmaste.
Efter han blev det faktiskt en till bouvier som jag hittade i ett shelter när jag bodde i Belgien, senare en pitbull mix och en amstaff (som jag var tvungen att ta bort alldeles förtidigt pga av höfter). Sen blev det några år utan hund för att försöka hitta "min" ras.
Jag och min familj bor på Orust, utöver hundarna så bor jag med min man och 2 döttrar. Vi har en nötgård och för stunden några tackor men hoppas kunna satsa mer på fåren inom snar framtid. Hund är mitt liv, innan jag ägde hund så gick jag med alla grannars hundar och var den där tjejen som tjatade hål i huvudet på mina föräldrar. Sen plötsligt kom den dagen...
Jag fick min första hund som 10 åring, en bouvier des flandres, Rocky. En tuff första gångs hund med diverse osäkerheter gentemot främmande människor, framförallt män. Och som valp och unghund, verkligen tvingade mig att lära mig allt vad som innebar med en sådan typ av hund. Men trots sina egenheter så blev han en härlig hund som var med hos alla mina kompisar och visste verkligen vikten av att skydda sin människa och dem närmaste.
Efter han blev det faktiskt en till bouvier som jag hittade i ett shelter när jag bodde i Belgien, senare en pitbull mix och en amstaff (som jag var tvungen att ta bort alldeles förtidigt pga av höfter). Sen blev det några år utan hund för att försöka hitta "min" ras.
2010 köpte jag min första australian shepherd tik, Nayeli. En underbar hund i mångt och mycket, med det där lilla extra när vi träna och tävla. Med henne startade jag min uppfödning.
Hon utvecklade tyvärr skotträdsla och med facit i hand så borde jag tänkt till många fler ggr innan hon togs vidare i avel. Då detta blev något hon nedärvde starkt tyvärr.
Efter de köpte jag Tinka, en rysk import. Blev inte alls som jag tänkte mig med henne, var inte alls den där aussien som ville jobba. Så hon fick flytta till ett underbart par som ville ha en härlig sällskap hund som kunde följa med på deras långa promenader.
Juna kom in som en virvelvind från Polen, och sån rolig valp. Fart och fläkt från dag ett. Och snygg var hon med, vilket var kul när jag på den tiden tyckte om utställningar. Men hon hade mycket av de jag sökte i en aussie framförallt mentalt och som gav de där lilla extra i arbete. Kul agility hund och tanken var efter min graviditet att starta patrullhund med henne.
Men tyvärr blev det inte så då Nayeli och Juna började slåss och deras hat för varandra bara ökade. Till slut blev det ohållbart så hon fick flytta till en dåvarande vän. Juna fick en kull här för kenneln, hennes enda kull, dream kullen.
Belita importerades från USA, med henne var vallning tanken. Vi har ju djur och jag ville hitta en hund att kunna använda på gårdens djur som hjälp och vallning var ju så kul! Hade ju testat lite innan med Nayeli (som inte hade alla bitarna som krävdes).
Men allt blev inte som jag drömt med henne, då hon vid 2 års ålder drog på sig en knäskada som vi aldrig fick bukt med. Men lyckades hålla henne i ett bra skick under hennes yngre dagar, så hon fick en ok stämpel av veterinär att faktiskt ha kullar. Så hon har haft 2 kullar.
Sen hämtades Dobby och med honom hade jag lite mer tydligare bild om vad jag ville ha i en vallhund och vad vi behövde här. Så när jag kontaktade
Boyd ranch, så hade jag en hel del grejer på min lista som jag ville se i föräldrarna efter en valp.
Och ja i Dobby fick jag nog det mesta jag önskade mig på vallfronten även om det tog ett tag för framförallt mig att förstå hur vi skulle nå vårat mål. Men han var ovärderlig och blev min högra hand.
Tråkiga med han, var att främmande människor ville han inte veta av och speciellt inte på hemmafronten. För där slog vakten i rätt hårt. Utanför hemmet märkte man inte av de så mycket. Han var verkligen en enmanshund ända ut i tassarna.
Jag valde att ta bort honom vid 5 års ålder då han gick in och bet en förbipasserande person genom gården. Ett riktigt tufft beslut som fortfarande känns otroligt ledsamt.
Griff köpte jag ihop med en vän och tidigare valpköpare Julia från USa kommer han och det finns stora förhoppningar på honom framigenom.
Idag finns Belita som enda aussie och så har det kommit in en bc och en working kelpie här hemma. Utöver australian shepherd så hoppas jag att jag kan starta en working kelpie uppfödning framöver också.
Hon utvecklade tyvärr skotträdsla och med facit i hand så borde jag tänkt till många fler ggr innan hon togs vidare i avel. Då detta blev något hon nedärvde starkt tyvärr.
Efter de köpte jag Tinka, en rysk import. Blev inte alls som jag tänkte mig med henne, var inte alls den där aussien som ville jobba. Så hon fick flytta till ett underbart par som ville ha en härlig sällskap hund som kunde följa med på deras långa promenader.
Juna kom in som en virvelvind från Polen, och sån rolig valp. Fart och fläkt från dag ett. Och snygg var hon med, vilket var kul när jag på den tiden tyckte om utställningar. Men hon hade mycket av de jag sökte i en aussie framförallt mentalt och som gav de där lilla extra i arbete. Kul agility hund och tanken var efter min graviditet att starta patrullhund med henne.
Men tyvärr blev det inte så då Nayeli och Juna började slåss och deras hat för varandra bara ökade. Till slut blev det ohållbart så hon fick flytta till en dåvarande vän. Juna fick en kull här för kenneln, hennes enda kull, dream kullen.
Belita importerades från USA, med henne var vallning tanken. Vi har ju djur och jag ville hitta en hund att kunna använda på gårdens djur som hjälp och vallning var ju så kul! Hade ju testat lite innan med Nayeli (som inte hade alla bitarna som krävdes).
Men allt blev inte som jag drömt med henne, då hon vid 2 års ålder drog på sig en knäskada som vi aldrig fick bukt med. Men lyckades hålla henne i ett bra skick under hennes yngre dagar, så hon fick en ok stämpel av veterinär att faktiskt ha kullar. Så hon har haft 2 kullar.
Sen hämtades Dobby och med honom hade jag lite mer tydligare bild om vad jag ville ha i en vallhund och vad vi behövde här. Så när jag kontaktade
Boyd ranch, så hade jag en hel del grejer på min lista som jag ville se i föräldrarna efter en valp.
Och ja i Dobby fick jag nog det mesta jag önskade mig på vallfronten även om det tog ett tag för framförallt mig att förstå hur vi skulle nå vårat mål. Men han var ovärderlig och blev min högra hand.
Tråkiga med han, var att främmande människor ville han inte veta av och speciellt inte på hemmafronten. För där slog vakten i rätt hårt. Utanför hemmet märkte man inte av de så mycket. Han var verkligen en enmanshund ända ut i tassarna.
Jag valde att ta bort honom vid 5 års ålder då han gick in och bet en förbipasserande person genom gården. Ett riktigt tufft beslut som fortfarande känns otroligt ledsamt.
Griff köpte jag ihop med en vän och tidigare valpköpare Julia från USa kommer han och det finns stora förhoppningar på honom framigenom.
Idag finns Belita som enda aussie och så har det kommit in en bc och en working kelpie här hemma. Utöver australian shepherd så hoppas jag att jag kan starta en working kelpie uppfödning framöver också.